Samarbetet med Astrid Lindgren började 1953, när Ilon sökte arbete som illustratör på Rabén & Sjögren. Astrid arbetade då med Mio, min Mio och gav Ilon ett avsnitt ur manuset att ta med hem och provillustrera. Ilon läste, tänkte och ritade. Astrid blev nöjd och Mio, min Mio, som gavs ut 1954, blev deras första bok tillsammans.
Där började ett samarbete som skulle fortsätta i flera decennier. Efter Mio, min Mio följde bland annat Lillebror och Karlsson på taket (1955), Barnen på Bråkmakargatan (1958), Madicken (1960), Bröderna Lejonhjärta (1973) och Ronja Rövardotter (1981). Och många, många fler.
Foto: Leif R Jansson
När Ilon illustrerade Astrids berättelser började arbetet med texten. Hon läste noggrant och lät bilderna växa fram i huvudet innan hon började teckna.
”Jag får bilder i huvudet innan jag ritar ner dem”, har hon berättat.
Men böckerna växte också fram i nära dialog mellan dem. När Astrid hade gett Ilon ett nytt manus, eller ett första kapitel, träffades de ofta hemma hos Astrid på Dalagatan. Ilon brukade baka en stor kaka och ta med sig, Astrid bjöd på kaffe och små bullar – och sedan satt de och pratade om berättelsen, figurerna och bilderna. Astrid kunde fråga hur en figur såg ut, hur den var klädd eller vilket hus den bodde i och Ilon visade hur hon hade sett det framför sig.
”Jag läste det hon hade skrivit och pratade med henne. Jag ritade och så fick hon se om det var tillräckligt bra.”
Ilon har berättat att det under en period kom nästan en ny Astrid-bok om året och att hon då fick lägga annat arbete åt sidan. Varje ny berättelse krävde nya bilder och nya lösningar – något hon själv har beskrivit som ”en mycket bra skola”.
Astrid gav Ilon stor frihet och under hela deras långa samarbete var det bara två figurer som hon bad henne rita om. Den första var Karlsson. Ilon hade först tecknat honom med hatt och glasögon, men Astrid kände att det inte var rätt Karlsson. På en resa till Paris fick Ilon sedan syn på en liten, lagom tjock man i Les Halles – klädd i blå byxor och rutig skjorta och dragande på en kärra – och visste att hon hade hittat honom.
Den andra var Ronja. Ilons första version hade långt, rakt hår men Astrid hade sett något helt annat framför sig. Ilon fick tänka om – och ritade den Ronja med det stora, svarta, lockiga håret som sedan blivit så välkänd.
Och inte sällan reste Ilons eget liv rakt in i Astrids världar. Familjens eget barnrum blev förebild för Lillebrors rum. När hon skapade Bullerbyn hämtade hon hus, möbler och människor ur minnet av sin egen barndom i Estland. Och flera av Bullerbybarnen fick drag av hennes gamla lekkamrater i Haapsalu.
Det som började med några provteckningar till Mio, min Mio gjorde så småningom Ilon till den konstnär som har illustrerat allra flest av Astrid Lindgrens böcker.
